Synonym till Undra

Så kan Undra användas i en mening

• Undra på då !
• Albert - fortfor hon, gick honom nära och tog hans hand - misstag dig icke på mig, och undra ej.
• Pojken kunde inte låta bli att undra vem som ägde stugan, och varför den stod övergiven.
• Herrkarlarna, som satt bredvid honom, vände sig åt sidan och såg på honom gång efter annan, men det var ju ingenting att undra på.
• - Jag kan allt undra, hur det känns att vara så rik, fortsatte rösten.
• Under det att barnen arbetade uppe på berget, gick far och mor hemma, och om en stund började de undra hur barnen redde sig.
• Men vi få inte undra så mycket på den här lilla flickan, ty jag vet knappt om det finnes något barn i skolan, som har en så god fader som hon.
• Han kunde inte låta bli att undra om moderns förstånd hade blivit försvagat genom sjukdomen.
• - Å, kära hjärtanes herr Per, det är just det vi undra på, så vi kan bli smått förvridna !
• Men det får j u ingen undra på att detta inte kunde lyckas honom.
• Hon kunde inte undra på pojkarna, att de skrattade.
• Du må inte undra öfver, om jag är hård och bitter mot den, som förstört hela mitt lifs lycka !
• Först senare, under min ensamma tid som fånge, har ögonblicken kommit att vända tillbaka som gåtor och tvingat mig att undra, tyda och tyda om.
• " Vad den ska undra ", tänkte han, " vad den ska göra narr ! "
• Ingen, som ser unga grevinnan, kan låta bli att undra över varför hon har gift sig med den dumme greve Henrik.
• Och det var förstås ingenting att undra på, när det just var den här dagen, som Lars hade blivit varnad för.
• ’ Undra riksdaler, hå tie te Jul, hå fem te missommar, hutom prisanter hemellan­ håt.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar

Exempel på användning