Synonym till Grubbla

Så kan Grubbla användas i en mening

• Ingen av oss gitter grubbla över sådant.
• De första dagarna kunde jag nog haft lust därtill, men sedan ha mina budbärare skaffat mig annat att grubbla på.
• Han hade en gång haft en plötslig aning om att det hänt något med Angela, men han hade sedan inte velat grubbla vidare över det.
• Jag kommer att grubbla, jag kommer att fråga mig i oändlighet : Hur skrev hon ?
• Han skulle grubbla över denna lilla omständighet så länge han levde utan att komma till förklaring.
• De märkte icke, att han knappast hörde sin egen röst, innan han böjde huvudet och åter begynte grubbla och viska för sig själv.
• Jag försökte grubbla, men min begåvning ligger tydligen inte åt det hållet.
• Femton år - kan också hända att han är tjugu och att han redan fått någonting allvarligt att grubbla över.
• Han gav sig icke tid att grubbla häröver utan skyndade efter vålnaden.
• Och då säger man att han började grubbla över allt det, som kan ske under sjutton långa år.
• - Det hade aldrig fallit Pelle in att grubbla över Mellins tungsinne.
• utbrast Kurt, när började du grubbla ?
• Det hade småningom lagt sig en sky över hans glada tillförsikt ; han hade börjat grubbla över sin förlovning.
• Det gav mig mycket att grubbla över, och slutligen berättade jag för Hedda, vad far hade sagt.
• Men grubbla icke på dessa mörka ämnen.
• Tänk på att nu gäller det... att du inte har tid att grubbla... att...
• Gabriel satt tyst en stund, men han fortfor att grubbla på samma sak.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar