Synonym till Grubbla

Så kan Grubbla användas i en mening

• utbrast Kurt, när började du grubbla ?
• Vad funnes för honom att grubbla över, om så vore ?
• Det är ingenting att grubbla över.
• - Jag har inte läst just något- och för resten jag har haft så litet tid med att grubbla, svarade David.
• Vad tjänar det da till att grubbla ?
• Jag kommer att grubbla, jag kommer att fråga mig i oändlighet : Hur skrev hon ?
• De märkte icke, att han knappast hörde sin egen röst, innan han böjde huvudet och åter begynte grubbla och viska för sig själv.
• Men det var ju fruktlöst att grubbla över sig själv, fruktlösast att sörja över det förflutna.
• Då började ärlorna åter bygga utan att vidare grubbla över naturens många under.
• Femton år - kan också hända att han är tjugu och att han redan fått någonting allvarligt att grubbla över.
• .-Därefter hade Lars gått och hans far fortsatt att grubbla över kopparsticket.
• Ingen av oss gitter grubbla över sådant.
• Det var omöjligt att fatta, och nu var det för sent att grubbla över det.
• Det gav mig mycket att grubbla över, och slutligen berättade jag för Hedda, vad far hade sagt.
• Sedan örnen väl kunde flyga, lärde han sig själv att fiska och fånga grodor, men snart började han grubbla också över detta.
• De närmaste minuterna ägnade de åt att grubbla på hur de nu skulle gå till väga.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar