Synonym till Grubbla

Så kan Grubbla användas i en mening

• De märkte icke, att han knappast hörde sin egen röst, innan han böjde huvudet och åter begynte grubbla och viska för sig själv.
• Vad funnes för honom att grubbla över, om så vore ?
• Han fick inte länge grubbla över detta, för han kom helt hastigt fram till en plats, som han kände igen.
• Men jag tackar dig, broder Martinus, för att jag genom dig lockas att grubbla på de kringströdda sägnerna om honom.
• Men efter hemkomsten hade han ingen tid att grubbla mer.
• Tänk på att nu gäller det... att du inte har tid att grubbla... att...
• Femton år - kan också hända att han är tjugu och att han redan fått någonting allvarligt att grubbla över.
• Sedan örnen väl kunde flyga, lärde han sig själv att fiska och fånga grodor, men snart började han grubbla också över detta.
• Jag har aldrig behövt grubbla över Carl-Magnus de Lorche och hans öde.
• Jag skulle inte ge folk så lång tid att tänka och tänka omigen och grubbla över allt, som står i vägen.
• Det var omöjligt att fatta, och nu var det för sent att grubbla över det.
• Det der får du grubbla på ensam ; nu går jag ut och äter middag ; går du med ?
• Han gav sig icke tid att grubbla häröver utan skyndade efter vålnaden.
• Jag kommer att grubbla, jag kommer att fråga mig i oändlighet : Hur skrev hon ?
• Nå ja, även den klokaste kan grubbla över någonting fast jag inte vill kalla det särdeles~klokt.
• Den som känner höga herrars moral, behöver icke längre grubbla över detta.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar