Så kan Undrande användas i en mening
- Nu blev han visst för djärv i leken, hon såg hastigt upp, undrande, och drog sig skyggt tillbaka, men bara litet tillbaka.
- När hon gick över kyrkbacken, tyckte hon, att folk följde henne med undrande blickar.
- Han skrattade när Felix höll sin framför sig och såg undrande ut.
- Visst såg han lite undrande på mig.
- frågade hon, litet skrämd och undrande.
- Tyst och undrande stod Erland på kullen, och han kände i sitt hjärta något hemligt, oförklarligt, hemskt och ändå lockande.
- Petra granskade undrande frimärkena.
- Vad som fick mig riktigt undrande var behandlingen av artikelns enda faktauppgift ( använd av Melander i flera inlägg i olika tidningar ).
- Sally står bredvid och ser undrande på mig.
- sade hon undrande och sårad.
- sade han undrande.
- " Hon har blivit undrande över den här stadsresan, som jag ska göra i morgon.
- - Jaså, det är detta, som du har fått lära, sade Barbro, och hon lät litet undrande.
- Angela blinkade med ögonen och såg undrande på Petra.
- David låg länge vaken, undrande hur snart detta skulle övergå till fullständigt vansinne.
- Erland tyckte sig igenkänna dem och utbrast undrande :
- Danne tittar undrande på honom.
- eftersade Angela undrande.
- Men kvinnan rör sig icke, och Kristin betraktar henne undrande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
