Så kan Undrande användas i en mening
- Sergeanten såg undrande på flickan, och teg.
- Angela sag undrande ned på sina händer.
- Han viskar till henne vad hon skall göra, för att han åter skall kunna bli prins, och hon står undrande och lyssnar och skälver och ler.
- - Visst ska jag ha tålamod, svarade Halvor undrande.
- En annan blick kom fram i stället, ett barns ögon fick han, undrande, frågande :
- Hennes stora blå ögon granskade honom undrande.
- frågade Tomas, högst undrande över denna redaktörns syn på hans blivande kamrater, de stora andliga kämparna.
- Jag ser undrande på henne.
- Han gav Adele en undrande blick.
- Staffan ger mig en undrande blick.
- David låg länge vaken, undrande hur snart detta skulle övergå till fullständigt vansinne.
- Han skrattade när Felix höll sin framför sig och såg undrande ut.
- En och annan litet äldre dam, som vågat sig in i badhuset, betraktade dem undrande, kanske med en smula avund i blicken.
- Angela lyssnade undrande.
- Men när Gabriel fortfor att se undrande ut, sökte Betsy förmå Gertrud att förklara vad hon menade.
- Drömmande som en kvinnas och oskyldig som ett barns, tycktes denna blick vara en enda lång, undrande fråga.
- frågade hon undrande.
- Visst såg han lite undrande på mig.
- Jag ville inte se Pas undrande min eller mötas av flickornas fnitter.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
