Så kan Undra användas i en mening
- Den Okände står på trottoarkanten och synes undra åt hvilket håll han skall gå.
- Inte undra på att jag är hungrig, jag är över en timme försenad till middagen.
- Hon började undra varför Kristus hade sänt henne till detta land.
- Med oro gå de gamla tillsammans och undra.
- Sedan började han så smått undra, om det inte snart kunde vara nog ?
- Inte undra på art Waran-patienterna försvann från primärvården och samlades inne på sjukhusen.
- Skulle inte folk undra ?
- - Å, kära hjärtanes herr Per, det är just det vi undra på, så vi kan bli smått förvridna !
- Men Erik kunde inte låta bli att undra vem som hade vem.
- Därför kan man givetvis undra om det verkligen är bra att rekommendera en amerikansk föräldrahandledning till svenska föräldrar.
- Det är inte att undra på att många inom vården vantrivs och att allvarligt sjuka känner sig svikna.
- Du får inte undra på om jag gärna ville ha dig kvar som matmor.
- - Det har kommit mig att undra hurudan han själv var innan han blev gift.
- Han började undra om han icke, när allt kom omkring, var bättre än sitt rykte ?
- Tjabo skäller och Malte lyfter huvudet och ser ut att undra vad vi håller på med.
- Undra hur många som hade tittat om Sverige varit i guldfinal.
- Hon var snart sysselsatt med att undra över hur doktorn kunde se ut-om han skulle behandla henne artigt och beundra henne.
- Men vi få inte undra så mycket på den här lilla flickan, ty jag vet knappt om det finnes något barn i skolan, som har en så god fader som hon.
- Herrkarlarna, som satt bredvid honom, vände sig åt sidan och såg på honom gång efter annan, men det var ju ingenting att undra på.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
