Synonym till Undra

Så kan Undra användas i en mening

• Du må emellertid inte undra på, om vi tro, att du inte vågar utsätta henne för ett sådant prof.
• Men undra på att jag tog vid mig — en flicka, som man just var på väg att bli kär i.
• Väl kunde hon undra - onkel Jonathan, clownen, skulle själv komma att undra och grubbla mer oroad, otålig, pinad än hon.
• Under det att barnen arbetade uppe på berget, gick far och mor hemma, och om en stund började de undra hur barnen redde sig.
• Det var, först då han inte fann henne där heller, som han började undra om han kunde ha sett miste.
• Hon började undra varför Kristus hade sänt henne till detta land.
• - Å, kära hjärtanes herr Per, det är just det vi undra på, så vi kan bli smått förvridna !
• Därför kan man inte låta bli att undra om detta är Nikkas egen röst och erfarenhet som talar.
• Man kan undra varför, tänkte Erik.
• — Åh nej — men kan du undra på, om den, som så redligt fyller sina egna plikter, fordrar, att andra —
• Det är inte att undra på att många inom vården vantrivs och att allvarligt sjuka känner sig svikna.
• Inte undra på att Staffan inte förstår någonting.
• Inte att undra på om du ser spöken mitt på ljusa dan.
• Å då ä de väl ingenting att undra på, om de kommer en massa gammalt me i dom där funderingarna, som han ska ha att tro på.
• Man kan därför undra över myndigheters strategi.
• Genast började fru Gunhild undra över honom.
• Jag kan undra om han är studerad ?
• - Jag kan allt undra, hur det känns att vara så rik, fortsatte rösten.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar

Exempel på användning