Så kan Kvävande användas i en mening
- viskade jag, med gråten nästan kvävande rösten.
- Han tyckte om, att det var det rörliga, genomskinliga vattnet, som vilade över honom, ock inte mörk, tung, kvävande kyrkogårdsmull.
- Där var en jätte med kvävande armar.
- Emellanåt andades hon djupt, djupt, så kvävande stark blev åtrån att nedbryta de skrankor som skilde henne från världen därute.
- Hon sträckte sig, vred på kroppen som om hon velat tränga sig upp ur någonting, trångt och kvävande och tungt, som tryckte henne till orden.
- Nätt och jämnt kände han den, men Marianne menade, att hon hade givit luft åt den sammansnörda passionen inom sig i en kvävande omfamning.
- – De lägger sig över ostronen som ett kvävande täcke så där måste vi också jobba för att hålla bankarna rena, säger han.
- Det kom en kvävande tyngd över bröstet och hon slet upp ett par knappar i klänningslivet för att få luft.
- De vadade i ett träsk och sjönko ned i det, kramade av stjälkar som snodde sig kvävande om deras lemmar.
- När hon hade sprungit en liten bit framåt vägen, där det vita kalkdammet virvlade upp i en kvävande sky, fick hon syn på en stor stenhög.
- Det steg upp en kvävande doft från hennes ljusa hår, från hela hennes lilla till synes så artificiella person.
- Den förfärliga olyckan att en vacker solskensdag sitta vid pulpeten hade han ju själv allför kvävande erfarenhet av.
- Han hade fått plöjt genom en hög av smuts som steg och steg, så att den nu olidligt kvävande tryckte mot hans hjärta.
- Mig har det alltid frestat, det där landet, även om det vaktas av spöken och hiskliga troll, som sträcka ut långa kvävande armar.
- Där luktade karbol och granris kvävande starkt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
