Så kan Kväva användas i en mening
- De ville kväva blommorna som ödmjukt böjde sig undan.
- Och nu är det mitt hjärta som dunkar och sväller, tills det kan kväva mig.
- Hon måste sluta sina tankar inom sig själv och kväva dem där.
- - Jag skall kväva min egen grymhet !-Vi skola samla oss till en ljusens här, för fridens skull !
- Hon måste pressa händerna i sin underläpp för att kväva den klagan, som ville tvinga sig fram, och hon hade sjunkit tillhopa under hans ord.
- Jag trodde att man var i färd med att kväva mig, då det endast var ett nytt friskt liv som arbetade sig fram !
- suckade den kvalda kvinnan, och hennes starka själ förmådde ej längre kväva smärtans utbrott.
- Det var som om hans egna ord ville kväva honom.
- Hon måste bita i näsduken, när hon gick igenom det yttre rummet, för att kunna kväva sina snyftningar.
- Han begynte gå utan mål och mening uppåt skogen, endast för att kunna kväva den gråt, som tryckte honom om strupen.
- Kvinnan skriver i brevet att hon skulle kväva sig själv om hon kunde.
- Han var en, som åter lett mig ut i det gungande kärret, och dess giftdunster hade varit nära att kväva mig.
- Hon tyckte att harmen ville kväva henne.
- Men luften ville kväva dem, kallsvett trängde fram på pannan, och händerna var stela och maktlösa.
- Han gav akt därpå och måste kväva ett leende.
- Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna.
- - Tack - - - tack för allt, stammade jag i det tårar ville kväva min röst.
- Det var för det tilltänkta beslaget på... Gumman Arnmans slutmening bortdog under bemödandet att kväva en frambrytande tår.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
