Så kan Kväva användas i en mening
- I nästa sekund var skogen fylld av snö, och en driva låg tung och kall över mitt bröst, nära att kväva mig.
- Kvinnan skriver i brevet att hon skulle kväva sig själv om hon kunde.
- Jag var löst ur ett sammanhang som höll på att kväva mig och räddad in i ett nytt, självklart, enkelt, som bar men inte band.
- Han kom och höll rentav på att kväva henne med smekningar Stackars gosse, så han hade våndats och längtat !
- Hon måste sluta sina tankar inom sig själv och kväva dem där.
- Nu kommo de tillbaka till honom, hamrade mot hans bröst, slunko in i hans mun och ville kväva honom.
- Blygseln skulle kväva henne.
- Hon tyckte att harmen ville kväva henne.
- Det var för det tilltänkta beslaget på... Gumman Arnmans slutmening bortdog under bemödandet att kväva en frambrytande tår.
- Men innerst i hans hjärta bubblade det som av blodet från ett sår, som ville kväva honom.
- Och nu är det mitt hjärta som dunkar och sväller, tills det kan kväva mig.
- Han var en, som åter lett mig ut i det gungande kärret, och dess giftdunster hade varit nära att kväva mig.
- – Om sådana växter sprider sig i naturen kan de kväva och tränga undan andra växter, säger Henrik Lange.
- Hon måste bita i näsduken, när hon gick igenom det yttre rummet, för att kunna kväva sina snyftningar.
- Lidelsen skakade honom med all styrka, brände honom, var nära att kväva honom, men han hade inte längre någon makt att tillfredsställa den.
- Hon känner det ibland som om det vita dammet skulle kunna kväva henne.
- suckade den kvalda kvinnan, och hennes starka själ förmådde ej längre kväva smärtans utbrott.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
