Så kan Kväva användas i en mening
- Nu kommo de tillbaka till honom, hamrade mot hans bröst, slunko in i hans mun och ville kväva honom.
- - Nej, svarade han och bet i sitt täcke för att kväva en suck.
- Han kom och höll rentav på att kväva henne med smekningar Stackars gosse, så han hade våndats och längtat !
- Men luften ville kväva dem, kallsvett trängde fram på pannan, och händerna var stela och maktlösa.
- – Om sådana växter sprider sig i naturen kan de kväva och tränga undan andra växter, säger Henrik Lange.
- Kvinnan skriver i brevet att hon skulle kväva sig själv om hon kunde.
- - Jag skall kväva min egen grymhet !-Vi skola samla oss till en ljusens här, för fridens skull !
- Jag hade icke sett den och jag tyckte att dess gränser drogo ihop sig omkring mig, som om de ville kväva mig.
- Han gav akt därpå och måste kväva ett leende.
- Lidelsen skakade honom med all styrka, brände honom, var nära att kväva honom, men han hade inte längre någon makt att tillfredsställa den.
- I nästa sekund var skogen fylld av snö, och en driva låg tung och kall över mitt bröst, nära att kväva mig.
- De lindade sig tätare och tätare omkring henne - till slut skulle de väl kväva henne.
- Han var en, som åter lett mig ut i det gungande kärret, och dess giftdunster hade varit nära att kväva mig.
- Benbes mor, änkan Borck född Längsäll, gav sonen en allvarlig uppfostran som framför allt gick ut på att kväva högmod och stäcka lättsinne.
- Ginge hon ut nu, skulle havet rulla emot henne, mörkret kväva henne, träden rasa över henne.
- Han sa brådskande, nästan rädd att orden skulle kväva henne :
- - Tack - - - tack för allt, stammade jag i det tårar ville kväva min röst.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
