Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• Och så blev herr Tobiasson gammal ungkarl - för att försona sitt svek.
• - Om nu Halvor levde, vet jag, att han skulle råda dig att fara hem och försona dig med din hustru, sade Karin.
• Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
• För min del är hela det tröstfulla målet för mitt liv bemödandet att försona Birger med sin frälsare.
• Det fanns inga tvivlande, inga fiender att frukta, inga brott, som icke ånger och bot kunde försona.
• Otaliga försök att försona biskopen och prosten hade gjorts, men strandat.
• - Varje gång du stiger upp i predikstolen kommer du att tänka på detta, att du nekade att försona dej med henne.
• Det där ristade jag in en gång för att försona gumman som var lite fnurrig på mig.
• Men jag tror det ; och det brottet var så stort att vi behöfde vara två man att försona det.
• Kanske ville han försona henne med sina kyssar.
• Jag har ju inte ens kunnat försona mamma och dig, som han säkert skulle önska.
• Försona mitt fel !
• Ser ni, fröken, min arma förtryckta mor skickade mig till Upsala för att jag skulle bli prest och försona min fars synder.
• Jag lärde känna ett oändligt trånande, brinnande begär att försona.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet