Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• Det där ristade jag in en gång för att försona gumman som var lite fnurrig på mig.
• - att lida er och genom er kunna försona - det - det hade varit vällust !
• ett barn... om jag bara egde ett enda, skulle jag tacka Gud och försona mig med lifvet ; men nu, så tomt, så mörkt, så utan all poesi !
• - Så att han skulle kanske kunna försona sej med sin mor, menar du, bara det inte betydde, att han då också måste försona sej med mej ?
• Och det bara derför, att jag inte vill försona mig med min man
• Det syntes alltid som menade hon sig ha något att avtjäna eller försona.
• Jag har ju inte ens kunnat försona mamma och dig, som han säkert skulle önska.
• Det fanns inga tvivlande, inga fiender att frukta, inga brott, som icke ånger och bot kunde försona.
• Mycket får man att försona, om det ens kan försonas.
• Kanske ville han försona henne med sina kyssar.
• Kan jag försona, hvad jag brutit genom att göra både henne och mig... och kanske dig olyckliga för hela lifvet ?
• Och så blev herr Tobiasson gammal ungkarl - för att försona sitt svek.
• Men jag tror det ; och det brottet var så stort att vi behöfde vara två man att försona det.
• Jag lärde känna ett oändligt trånande, brinnande begär att försona.
• Ty den som vill försona ett brott, är dömd att mångdubbla brottet.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet