Synonym till Förlåta

Så kan Förlåta användas i en mening

• Varifrån fick du kraften att förlåta mig, när jag slog dig ?
• Detta ska jag aldrig förlåta dig, tillade hon om en stund.
• De hade då besparat både mig och dem chikan ; och det är nog den, som pro­fessorskan Hillner ännu i dag inte kan förlåta mig.
• Nej, men det var sant, och det är det enda, som fruntimmerna aldrig förlåta.
• Zelenskyj : Kommer inte förlåta
• Men ni måste förlåta mig, att jag är en skeptisk natur.
• Den lumpna småsjälsmoral, som inte kan förlåta ett fel­steg och inte tro på en upprättelse — den fins inte till för dig.
• Ja, du får förlåta mig, att jag talar om mina barn.
• Mamma kan väl aldrig förlåta mig ?
• Se ’ n dess har jag lärt mig förlåta — trodde mig ha lärt förlåta.
• - Att förstå är att förlåta.
• Skam får den som skrifver upp alla små fel och stora fel, det gör ingen menniska ens, och menniskor kunna förlåta, men gudarne förlåta aldrig.
• Jag kunde ej låta bli att anmärka ( må man förlåta det en husrådinna ) teanstalternas torftighet.
• Han skulle hellre " förlåta " mig sju och sjuttio resor, och upprätta mig och allt möjligt...
• Jag kan blott förlåta det onda han gjort mig.
• De kommer att be om förlåtelse men vi ska inte förlåta dem, sade Gaddafi.
• Ingen i världen kommer att förlåta er för detta, skriver Volodymyr Zelenskyj i en kommentar.
• Men i aftse har jag måst förlåta honom mycket : jag kunde ej annat, när jag såg honom ; han var ursinnig av förtvivlan.
• Förlåta kan jag nog, Henning, men glömma, glömma kan jag inte.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar