Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• ett barn... om jag bara egde ett enda, skulle jag tacka Gud och försona mig med lifvet ; men nu, så tomt, så mörkt, så utan all poesi !
• Kanske ville han försona henne med sina kyssar.
• Han kunde inte riktigt försona sig med tanken att Angela väntade ett barn.
• Först endast som en längtan att få försona.
• Det var hennes pris för att hon skulle övertala Karl-Artur att försona sej med modern.
• Jag lärde känna ett oändligt trånande, brinnande begär att försona.
• Det syntes alltid som menade hon sig ha något att avtjäna eller försona.
• Mycket får man att försona, om det ens kan försonas.
• De talade om hur väl det var, att Linnart Björnsson, sonen till Björn Hindriksson, hade hunnit hem i tid och fått försona sig med fadern.
• Gå tillbaka, unge man, och försona
• Försona mitt fel !
• Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
• Du har begått felet, men vill inte försona det.
• I samma ögonblick, som modern begrep, att hon hade förgått sig, var hon beredd att gottgöra och försona.
• Kan jag försona, hvad jag brutit genom att göra både henne och mig... och kanske dig olyckliga för hela lifvet ?
• Hon hade så svårt att försona sig med att de blivit stora
• att tro, att jag skulle kunna försona allt.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet