Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• Mildheten i denna herres uppsyn och hövligheten, varmed han vände sig till den högsinta gumman, tycktes på väg att åter något försona henne.
• ett barn... om jag bara egde ett enda, skulle jag tacka Gud och försona mig med lifvet ; men nu, så tomt, så mörkt, så utan all poesi !
• Jag har ju inte ens kunnat försona mamma och dig, som han säkert skulle önska.
• Mycket får man att försona, om det ens kan försonas.
• Otaliga försök att försona biskopen och prosten hade gjorts, men strandat.
• Det behöver ju inte alls betyda, att du vill försona dej med mej också.
• Det fanns inga tvivlande, inga fiender att frukta, inga brott, som icke ånger och bot kunde försona.
• — Jag vill med en hel lef­nads kärlek försona detta emot dig !
• I samma ögonblick, som modern begrep, att hon hade förgått sig, var hon beredd att gottgöra och försona.
• Det där ristade jag in en gång för att försona gumman som var lite fnurrig på mig.
• Du måste försona dej med henne !
• Det syntes alltid som menade hon sig ha något att avtjäna eller försona.
• Men jag tror det ; och det brottet var så stort att vi behöfde vara två man att försona det.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet