Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• - Så att han skulle kanske kunna försona sej med sin mor, menar du, bara det inte betydde, att han då också måste försona sej med mej ?
• Mildheten i denna herres uppsyn och hövligheten, varmed han vände sig till den högsinta gumman, tycktes på väg att åter något försona henne.
• Mycket får man att försona, om det ens kan försonas.
• Jag har ju inte ens kunnat försona mamma och dig, som han säkert skulle önska.
• Om man till exempel tänker på Charlotte Löwensköld, så hade hon också velat förmå honom att resa till Karlstad och försona sig med sin mor.
• Först endast som en längtan att få försona.
• Nästa dag bad den unga grevinnan sin svärmor, att hon skulle försona sig med mamsell Marie, men grevinnan ville inte.
• Och det bara derför, att jag inte vill försona mig med min man
• Det syntes alltid som menade hon sig ha något att avtjäna eller försona.
• Men jag tror det ; och det brottet var så stort att vi behöfde vara två man att försona det.
• I samma ögonblick, som modern begrep, att hon hade förgått sig, var hon beredd att gottgöra och försona.
• Du har begått felet, men vill inte försona det.
• Ser ni, fröken, min arma förtryckta mor skickade mig till Upsala för att jag skulle bli prest och försona min fars synder.
• Det vore du, som skulle försona genom att godtgöra, men det kan
• De talade om hur väl det var, att Linnart Björnsson, sonen till Björn Hindriksson, hade hunnit hem i tid och fått försona sig med fadern.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet