Synonym till Försona

Så kan Försona användas i en mening

• Och det bara derför, att jag inte vill försona mig med min man
• Vad han kunde göra för att försona henne, det ville han underkasta sig utan klagan.
• Och det klokaste han kunde företa sig tyckte han skulle vara att leta reda på tomten och försona sig med honom.
• Märta såg sig hastigt omkring, och i ett oemotståndligt begär att försona allt räckte hon honom sin ännu lika varmt röda kind att kyssa.
• Om man till exempel tänker på Charlotte Löwensköld, så hade hon också velat förmå honom att resa till Karlstad och försona sig med sin mor.
• Hon avskydde Frideborg och kunde inte försona sig med tanken att Stellan gift sig med den där slynan.
• Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
• Om jag åtminstone kunde försona mig med honom.
• Först endast som en längtan att få försona.
• Otaliga försök att försona biskopen och prosten hade gjorts, men strandat.
• Det var ett dåligt sätt att försona, hvad ni brutit... Och nu dömer ni andra ?
• Jag vet, att vi leva endast för att försona ett brott.
• Det syntes alltid som menade hon sig ha något att avtjäna eller försona.
• Kanske ville han försona henne med sina kyssar.
• Hon hade så svårt att försona sig med att de blivit stora
• Det behöver ju inte alls betyda, att du vill försona dej med mej också.
• Försona mitt fel !

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet