Så kan Undrande användas i en mening
- frågade Tomas, högst undrande över denna redaktörns syn på hans blivande kamrater, de stora andliga kämparna.
- svarade Ida, något undrande.
- svarade Ida, inte mindre undrande.
- Drömmande som en kvinnas och oskyldig som ett barns, tycktes denna blick vara en enda lång, undrande fråga.
- Jag ser undrande på henne.
- - Jag kände inte igen dig i den där utstyrseln, sade hon släpigt och undrande-kanske chockerad, tänkte Agda blixtsnabbt.
- upprepade hon undrande.
- Då stannade Angela igen och såg undrande upp i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
- Martin såg undrande ut.
- " Hon har blivit undrande över den här stadsresan, som jag ska göra i morgon.
- Även när de voro vänliga och kärleksfulla, grävde deras fingrar nyfiket och undrande i hennes sköte.
- Angela såg tillbaka på honom med en undrande blick.
- Detta tal var ren arabiska för sergeanten, och den undrande blick, han gav flickan, sade henne tillräckligt, att hon pratat obegripligheter.
- ( undrande ).
- När hon gick över kyrkbacken, tyckte hon, att folk följde henne med undrande blickar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
