Så kan Undrande användas i en mening
- Jag ser undrande på honom.
- Detta tal var ren arabiska för sergeanten, och den undrande blick, han gav flickan, sade henne tillräckligt, att hon pratat obegripligheter.
- Då stannade Angela igen och såg undrande upp i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
- - Jag bar mig inte så åt emot dig, att du hade något skäl att tycka om mig, sade Ingmar undrande.
- Hon såg undrande på honom och teg.
- " Hon har blivit undrande över den här stadsresan, som jag ska göra i morgon.
- En annan blick kom fram i stället, ett barns ögon fick han, undrande, frågande :
- sade han undrande.
- Angela blinkade med ögonen och såg undrande på Petra.
- När nu far och mor kom hem ifrån kyrkan, skulle det väl bli ett undrande.
- Han stod undrande med det lilla bladet i handen.
- Stugornas fredliga inbyggare, dem han, lik en stormvind, susade förbi, sprungo förundrade fram i sina dörrar, undrande : Åcken var som skenade ?
- " Men hör du, Jonas ", anmärkte hustrun ännu undrande, " hur har du blivit så rik " ?
- Undrande frågade Erland hövdingen, vad detta skulle innebära.
- - Jaså, det är detta, som du har fått lära, sade Barbro, och hon lät litet undrande.
- frågade Mats undrande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
