Så kan Undrande användas i en mening
- Hon såg undrande på honom och teg.
- Drömmande som en kvinnas och oskyldig som ett barns, tycktes denna blick vara en enda lång, undrande fråga.
- Sally står bredvid och ser undrande på mig.
- Han viskar till henne vad hon skall göra, för att han åter skall kunna bli prins, och hon står undrande och lyssnar och skälver och ler.
- Erland tyckte sig igenkänna dem och utbrast undrande :
- Jag ville inte se Pas undrande min eller mötas av flickornas fnitter.
- Och hon fick smal hals och långa armar, hon fick en mun, som fällde tänder, hon fick ett par frågande, undrande ögon.
- När nu far och mor kom hem ifrån kyrkan, skulle det väl bli ett undrande.
- frågade Tomas, högst undrande över denna redaktörns syn på hans blivande kamrater, de stora andliga kämparna.
- Men när Gabriel fortfor att se undrande ut, sökte Betsy förmå Gertrud att förklara vad hon menade.
- - Nej, det finns ju ingenting att vara rädd för, sade hon till slut i undrande och lättad ton.
- Petra granskade undrande frimärkena.
- Han yttrade lugnt men undrande : Säg mig en sak, Benjamin-här står överlämnas efter min död.
- När hon gick över kyrkbacken, tyckte hon, att folk följde henne med undrande blickar.
- Hon såg undrande på honom och teg.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
