Så kan Undrande användas i en mening
- Sergeanten såg undrande på flickan, och teg.
- Han uppfångade en undrande blick från penseögonen.
- Gick sakta och tveksamt, obegripligt undrande fram till honom.
- En och annan litet äldre dam, som vågat sig in i badhuset, betraktade dem undrande, kanske med en smula avund i blicken.
- svarade Ida, inte mindre undrande.
- Petra granskade undrande frimärkena.
- Petra såg på den litet undrande.
- De hälsade och togo i hand och tittade på Elsa, granskande henne noga med undrande blickar.
- " Hon har blivit undrande över den här stadsresan, som jag ska göra i morgon.
- När hon gick över kyrkbacken, tyckte hon, att folk följde henne med undrande blickar.
- Angela tittade undrande upp på Johan.
- Jag ville inte se Pas undrande min eller mötas av flickornas fnitter.
- Hon gick till rätta med sig själv, undrande om hon kunde ha handlat orätt mot de andra.
- Även här ställer man sig undrande inför interaktionen med annan medicinering.
- Men kvinnan rör sig icke, och Kristin betraktar henne undrande.
- Och vi unga sutto undrande, tysta, hemska till mods och dock lycksaliga.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
