Synonym till Tysta

Så kan Tysta användas i en mening

• Vid stora bordet sutto de alla tysta utom morfar och faster Klara : slutligen hörde jag också far prata och skratta som förut.
• Han kände nu ingen bitterhet eller vad det kunde vara, som utpressat hans tysta tårar, då riddaren smekte sin son.
• En stund stodo de tysta och tittade ut.
• Vi sutto tysta.
• Jag längtade efter mors svala, tysta rum, efter fönstret, efter trädgården, efter morfars mörka gång, efter allt.
• Medan de fyra vandrade framåt i den vackra vårkvällen voro de till en början helt tysta.
• Monsieur Balzar hade döpt henne till Tysta Marie, därför att hon aldrig var tyst.
• Han räckte mig handen, och vi stodo en stund tysta.
• Det var denna gång som kunde göra honom tokig ; och så dessa tysta, mjuka steg, liksom om hon gick på silkesvadd !
• Tysta.
• De far en lång stund fram lika tysta, som innan KarlArtur vaknade till medvetande.
• Lisa och jag säger tysta och funderar.
• Men sedan gingo de två tysta tillbaka till Eka.
• Här missbrukar man alltså dödsstraffet för att tysta oppositionella och tysta kritiker.
• Det var många, många människor, och de gingo tysta, som om andakten icke lämnat dem, därför att de kommit ut i friska luften.
• Därför låg det i Mariannes tysta omsorger en vila för honom ; hon förekom hans önskningar och avlägsnade alla obehag.
• Så gå vi igen, tysta som andar genom de långa bärgpassen och bestiga till sist med flämtande bröst Gräsbärgets östra sluttning.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar