Så kan Spenslig användas i en mening
- Ja, Hans såg alltid sådan ut : liten, spenslig, melankolisk.
- En fin, spenslig liten mygga dansade sin graciösa och hetsande krigsdans kring hans huvud.
- Djin Kakumita var liten och spenslig till växten, med blankt svart hår och livliga och mycket välavvägda handrörelser.
- En liten spenslig dam med håret i oordning kring ansiktet kom rusande emot oss, hejdade sig, neg djupt, rätade Npp sig igen med förnäm blick.
- I den dräkten såg han ut som en spenslig yngling, men det starkt grånade håret vittnade om åIdern.
- Han var mycket iång och mycket spenslig ; det föreföll så lustigt att med ens bli en typ för nordmannakraft.
- Men hurudant vädret än är, ser jag dock alltid en liten spenslig, gråhårig dam raskt komma gående.
- Spegeln i badrummet återgav snart bilden av en kropp, som tycktes vara ung, smidig och spänstig, spenslig och mjuk.
- Vinden kom farande och svepte öm och het över hennes oskyddade kropp - så liten, så vit och spenslig.
- Tage såg en spenslig flicka med mycket ljust mjukt hår och alldeles svarta ögon.
- Han var en spenslig karl, klen både i vikt och värde.
- så spenslig och liten hade han gått omkring i livet, en skugga som icke tycktes behöva någon plats, men nu efter döden levde hans ande kvar.
- Konturerna av en spenslig kvinnofigur skönjdes tydligt under det mjuka lakanet.
- Han var mycket lång och mycket spenslig ; det föreföll så lustigt att med ens bli en typ för nordmannakraft.
- Han hade en svart kostym på sig och vit halsduk och liknade en spenslig konfirmationspojke i sin nya sorgestass.
- Hur späd och spenslig Agda än var, kändes hennes arm under sammetstyget fast och stark.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
