Så kan Muntra användas i en mening
- Nå, rätt vad det var, tog jag mod till mig, bröt tvärt av det muntra pratet och sa : Vad är det för dumheter det här med Topeka ?
- - " Jag ser inte något ont i allt det där, Lill Ingmar ", säger far och vill liksom muntra opp mig.
- Hans son Sven och dennes unga judefru Bess sökte muntra upp honom med sitt glada prat.
- Detta förslag verkställdes genast av den muntra, nyfikna skar an.
- Ser du till att I fån något att muntra er med ?
- Från en terrass hördes muntra, ungdomliga röster ; han stannade nedanför och satte fiolen till hakan, men sänkte den åter, gripen av blygsel.
- - Vet du inte att det finns ett slags egoism, som har dragningskraft, var det muntra svaret ; min är just av det slaget.
- Den spred sitt muntra ljus över våra vattenkammade skallar och över det röda äpple som Ann-Kristin hade lagt på katedern.
- Som skygga gäster komma de muntra infallen, de lustiga lögnerna till bordet i kakelugnsvrån.
- Jag såg hennes muntra ögon inom mej.
- Pastorn säger att han ville muntra upp barnflickan och hjälpa gud lite.
- Ljusskyltar och lysande ramper blinkade redan som muntra och nära stjärnor från enstaka höga byggnader.
- Grim, låt glada strängar qvittra, Kalla hit från skogens stubbar Mina muntra lyktegubbar, Låt oss se i silfverglans Mina sländors myggedans !
- Nu ska ' vi ha lite förfriskningar att muntra oss med —
- Hon skulle väl ändå kunnat muntra upp honom till slut.
- Han och Julie hade under tiden gjort sitt bästa för att muntra och kvicka upp mamsellerna Eva och Amalia.
- Den enda muntra var Nanna, som fortsatte sitt pladder, som om ingenting hänt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
