Så kan Infall användas i en mening
- Hon var så ordsnäll och glad, att hon roade och underhöll både konungen och de andra med sina infall.
- Alla människor buro rockar av annan färg, men blått, det var riktigt ett av dessa tusen infall, som ingen mer än hans far kunde få.
- Jag hade haft mina nycker, mina begär, mina infall.
- till den resa, som jag efter utseendet blott av ett infall företagit ; ty alla föras vi av de osynlige.
- - I sanning ett löjligt infall, sedan vi gått ut och vandrat så länge i storm och mörker för att träffa din moder !
- Gubben Rygelius läste Herrens bön mycket långsamt och en smula tvekande, som om han själv börjat finna sitt infall underligt.
- Kan ni tänka Er sådana infall som det att han icke är far till sitt barn.
- Hon fick ett nytt infall, som ingenting hade med ödmjukheten att skaffa.
- Icke längre detta ¯ni¯, som tycktes säga, att detta endast var ett tidsfördriv, ett skämt, ett infall.
- Det går inte an, att stort folk så där rättar sig efter ett barns infall.
- I Kierkegaards författarskap skymtar fadern ofta fram som ett gåtfullt gammalt original med stundom barockt geniala infall.
- Och plötsligt svämmade ett infall över mig med klarhet och lättnad : min egen uppfinning gick ju rakt i linje med Sjunde byråns skrivelse.
- Då blir bums mina påhitt behagliga infall i stället för här vidriga nycker.
- Hon har varit utgången hela dagen : besynnerliga infall !
- Då jag följde mitt infall och bad att få vara med på ett hörn, var det i föreställningen att jag skulle få se en filminspelning.
- Emellanåt hade han nyktrat till och betraktat det hela som ett infall, en nyck.
- Det fanns något i denna grupp, som tilltalade själva hans skönhetssinne, och driven av ett plötsligt infall sade han :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
