Synonym till Förlåta

Så kan Förlåta användas i en mening

• Och du vill ju förlåta mig !
• Den blödande, den feberyre, den svårt smärtpåverkade skulle aldrig förlåta oss något annat.
• Ingen i världen kommer att förlåta er för detta.
• - Fröken måste förlåta, men min tös har blivit så sjuk, och jag måste genast kalla på barnmorskan i Ekhult.
• Hvad rätt skulle han ha att förlåta eller fördöma ?
• Men han skulle aldrig förlåta mig, om jag berövade honom hans mor.
• Älska, förglömma, förlåta — Lifvet en gåta.
• Ack, nu förstår jag allt, och det återstår mig endast att på det ödmjukaste be ’ herr borg­mästaren förlåta min kortsynthet.
• Nå — då — då kan du ju förlåta dig sjelf — så är den saken hjelpt.
• — Men Lissi — du måste ändå förlåta mig — för barnens skull, Lissi !
• Han ville bara förlåta.
• Jo, då — då skulle — jag förlåta honom riktigt, därför att du är så förfärligt söt.
• De hade då besparat både mig och dem chikan ; och det är nog den, som pro­fessorskan Hillner ännu i dag inte kan förlåta mig.
• Med stora tårar i ögonen bad mr Judah Jac förlåta att han, Judah, blivit på ett tämligen skymfligt sätt utvisad från föreställningen.
• Du har gjort vad jag har velat, men jag ska aldrig förlåta dig.
• " Ack, min vän, min vän ", vill man säga, " kan du förlåta ?
• - Gud skall förlåta dig, stackars arma, liksom en gång också honom, hördes ärkebiskop Fulcos fasta röst.
• Du har ingenting att behöva bedja honom förlåta.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar