Så kan Frågande användas i en mening
- sade Victorine med en åtbörd, som liknade en frågande, en ganska ödmjuk nigning.
- säger urmakaren och ser frågande ut.
- Caroline Svelid är även frågande till om hanteringen hade sett annorlunda ut om fallet rört en annan kroppsdel än just en flickas snippa.
- ( Det sista icke framställt som en anmärkning utan i starkt frågande ton. )
- Hon gick bort till honom, klappade honom vänligt på axeln och sade smeksamt frågande :
- Prästen såg lite frågande ut när jag inte hade något papper att lämna fram.
- Hon gjorde en paus och såg frågande på honom för att utröna om han kunde följa med djupsinnigheten av hennes resonemang.
- Fru Elfrida var den frågande, munken den svarande och berättande.
- Men nu bröt han av mitt i meningen och såg frågande upp på signora Concenza.
- Med beslutsam min gick han bort och tog ett av de tunga guldkärlen i sin hand, i det han frågande sag på sin följeslagare.
- utropade tante Eleonora, och Julianus nalkades sin gode farbroder med varmt frågande blickar.
- Hon gav drängen en frågande blick.
- Anton såg frågande på kaptenen, vilken besvarade frågan med en kort uttrycksfull nick.
- Nu kastade han en lång, frågande blick på henne.
- Hon såg förvånad på honom, liksom frågande, om han kände hennes historia.
- svarade Victorine med en förundrad, men vacker nick, då grevinnans frågande åtbörd uppkallade henne att yttra sig över den sjukas utrop.
- Hon såg oskyldigt och frågande från den ena till den andra, ännu rödögd efter all den gråt, som hade kvalt henne.
- Nick såg frågande på dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
