Så kan Förunderligt användas i en mening
- Det var ett stort fotografi av honom och förunderligt väl likt.
- Och samtidigt kunde han inte hjälpa att han tyckte hon verkade så förunderligt oskyldig och mitt i sin tillgjordhet naturlig.
- Och ändå, så förunderligt gick rättsmedvetandet isär, ändå blev Jan Bengtsson, så nämndeman han var, inte frisagd från meneden !
- Det är förunderligt med torsdagsnätterna, som envar vet.
- Så förunderligt !
- Det är en förunderligt plågsam ting att vilja.
- Där låg trädgården så förunderligt fager, att han måste stanna och dra efter andan.
- Tänker du så, kan du ju börja fundera på dig själv också, och du ska få se att resultatet blir ganska förunderligt.
- - Det var förunderligt, sade han slutligen och satte ned foten, det hade jag aldrig trott.
- Därpå blev det så tyst, så förunderligt tyst.
- Det var förunderligt att se hur han i alla fall lyckades hålla sig kvar, hängande vid branten av syndens och den eviga dödens avgrund.
- Det är blott några timmar sedan jag begrov min älskade prior, men förunderligt !
- Det ljöd förunderligt vackert uppe i höjden.
- Men den lilla handen som lekte med hans under duken hade en förunderligt lugnande och styrkande inverkan.
- Det heliga hatet och den uppoffrande kärleken skapade motsatserna i hennes karaktär, fastän hatet och kärleken förunderligt gledo samman.
- Men säg, ligger det inte ett förunderligt behag just i det ?
- Gertrud tvekade en smula, men hon erfor en förunderligt stark lust att göra det.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
