Så kan Förunderligt användas i en mening
- Hvad det käns förunderligt att hålla en hand i sin — en hand, som inte med förakt stöter bort.
- Vacker och hemsk, förunderligt nätt svarvad, lätt och gracil.
- Det ljöd förunderligt vackert uppe i höjden.
- Och samtidigt kunde han inte hjälpa att han tyckte hon verkade så förunderligt oskyldig och mitt i sin tillgjordhet naturlig.
- På några få timmar hade vi gjort ett i sanning förunderligt framsteg i societetens ynnest.
- Men säg, ligger det inte ett förunderligt behag just i det ?
- Gertrud tvekade en smula, men hon erfor en förunderligt stark lust att göra det.
- Hur förunderligt !
- Därpå blev det så tyst, så förunderligt tyst.
- Men den lilla handen som lekte med hans under duken hade en förunderligt lugnande och styrkande inverkan.
- Så förunderligt !
- Och då det nu åter dunkade, drog en skugga över husraden och ur skuggan steg en kvinna med förunderligt vida kjolar böljande kring livet.
- Och ändå, så förunderligt gick rättsmedvetandet isär, ändå blev Jan Bengtsson, så nämndeman han var, inte frisagd från meneden !
- - Nej, det är tungt, det är förunderligt tungt !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.