Så kan Förundrad användas i en mening
- Han böjde sig framåt och såg förundrad på sina händer, som om han väntat att i dem finna fördjupningarna efter hennes kropp.
- Han hade visst märkt hennes blekhet, ty han såg förundrad på henne.
- frågade lla och såg förundrad än på sin far och än på Erika.
- Jan hade blivit förundrad över hennes ord.
- Hör nu ni, sa Benbe förundrad, vet han inte av det där själv ?
- - Du gråter, sade han förundrad, som han först nu fattat vem han talade till.
- Men han hade icke hunnit mer än tre fyra rader, förrän Erika förundrad såg upp.
- utbrast Ebba, litet förundrad, och häftade sina blickar på Celestine.
- Ellin betraktade honom hastigt, litet förundrad.
- viskade Petra förundrad.
- Storligen förundrad upphörde hon genast med sin strid, men veken brann då ut och Hallsten hade ingen annan med sig.
- sade kökspigan förundrad.
- Hon såg blott på honom med en förundrad och liknöjd min, så förundrad, att han ett ögonblick höll på att låta dupera sig.
- Då började David berätta mera om Crispi, och den blinde hörde förundrad på.
- upprepade han förundrad och ogillande, var du generad av att ta dem i hand ?
- Förundrad häröver, kanske förargad, eller kanske - Constantin !
- Utan att lägga någon skuld på apotekspersonal var äkaren ändå förundrad över att de inte eagerade på feldoseringen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
