Så kan Förunderligt användas i en mening
- Han var förunderligt trivsam att se på, liten och lätt, finurlig och nätt.
- Och ändå, så förunderligt gick rättsmedvetandet isär, ändå blev Jan Bengtsson, så nämndeman han var, inte frisagd från meneden !
- Det är förunderligt med torsdagsnätterna, som envar vet.
- Han hade vant sig att leva för stunden, och i det var han förunderligt lik Johan.
- De voro på ett förunderligt sätt lika varandra som syskon, ehuru den ena blott var en brorsdotter till den andra.
- - Jag har hört Hök Matts tala två gånger, och jag får såga, att det är förunderligt.
- Hvad det käns förunderligt att hålla en hand i sin — en hand, som inte med förakt stöter bort.
- Det var förunderligt att se hur han i alla fall lyckades hålla sig kvar, hängande vid branten av syndens och den eviga dödens avgrund.
- Ty det piggar upp er förunderligt, neka inte till det.
- Gertrud tvekade en smula, men hon erfor en förunderligt stark lust att göra det.
- Men den lilla handen som lekte med hans under duken hade en förunderligt lugnande och styrkande inverkan.
- Därpå blev det så tyst, så förunderligt tyst.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.