Synonym till Blid

Så kan Blid användas i en mening

• Då kom det ett ljust lugn över herr Svantepolks många vissna rynkor och skrynklor, en blid, men fast manlighet.
• Strax blir hon då blid som en riktig guds ängel.
• De hade en blid och ljuvlig känsla av att de hörde samman med denna natur.
• Överstinnan var blid, försynt, skygg.
• Hon talade i en blid, beklagande ton, men det fanns inte ett sanningens ord i det hon sade.
• För övrigt liknade han Tor :, ' han var godmodig och blid till lynnet men i sin vrede var han förfärlig. "
• - Anna är inte hemma, och jag tror knappt, att hon kommer hem förrän dager, svarade rösten i blid ton och fönstret stängdes.
• Han vände sig om, och det var ingen blid blick han gav henne.
• Hon var så blid, så skygg.
• En blid skymning lägrade sig över rummet.
• Ännu för tio år sedan hade fru de Lorche varit en glad, blid, vekhjärtad liten varelse.
• Lekbrodern hade knappast sett honom sitta mer fridsäll och blid bland munkarna på Öved, än han nu såg honom hos det vilda rövarfolket.
• ' Ja, nog blir det ett nöje, därom är jag säker ', återtog min patronessa i lika blid ton, ' men så blir det allt en smula besvär också.
• Och åter i blid ton :
• Emellertid hörsammade ingen av dem kallelsen, men väl deras goda mor, som trädde genom dörren lik en vacker, blid sensommarkväll.
• Låt skina blid din nådes sol, o Herre, över de fattiga små på tunga vägar i världen !
• Min far var annars en mycket blid och saktmodig man.
• Han såg inte vidare blid ut.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar