Så kan Bedjande användas i en mening
- ( bedjande ).
- utbrast han och störtade fram, med en bedjande åtbörd sträckande händerna emot henne.
- Gabriele höll ännu Ambroses hand, såg honom ömt bedjande upp i ansiktet och sade : " herr greve !
- ( bedjande ).
- Han hörde hennes steg avlägsna sig, och i ett svagt hopp att hon ändå skulle vända om och komma tillbaka ropade han med sin bedjande röst :
- sa Ditte och såg bedjande på honom.
- När signora Concenza kom in i denna gamla kyrka, som var alldeles uppfylld av bedjande, greps hon av en mystisk fruktan och vördnad.
- ( vänder sig om och utsträcker händerna bedjande emot honom ).
- Modern som så nyss bedjande viskat Petras namn rörde sig icke mer.
- Var det därför att hon var vuxen nu, som hon icke kunde följa den bedjande rösten ?
- På botten i gropen satt en liten späd finnmö och lyfte skrämt och bedjande sina händer.
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- Bland dessa bedjande skaror fanns det säkerligen mer än en fattig stackare, som utropade : " Herre Gud, tag mitt liv i stället för hans !
- Det lät så bedjande och barnsligt.
- ( Bedjande : )
- - O Jacob, mumlade hon bedjande.
- Jag vet att jag borde ha talat om det för dig, snyftar jag och ser bedjande på Majsan med tårblöta ögon.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
