Så kan Bedjande användas i en mening
- Hon ser bedjande på mig och jag vrider mig av obehag.
- Hennes milda bruna ögon betraktade dem bedjande.
- Den olycklige, förlorade Nickolson kastade på herr Medenberg de mest bedjande blickar.
- - Men det är inte fråga om sådant, sade hon bedjande.
- Och då han inte sade något, hörde han Dagmars röst, svag och bedjande :
- De sköt och dödade flera av de bedjande människorna.
- Lars rätade på sig, lyfte huvudet och ämnade svara, då hans mor nöp honom i armen och sag på honom med en bedjande blick.
- Hon ser bedjande på mig, men hur skulle jag kunna hjälpa, jag, som själv är i samma belägenhet ?
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- Många bedjande antas vara poliser.
- Hon strök nästan bedjande över sin panna och sina kinder som hoppades hon att hennes ansikte som genom ett under skulle bli skönt.
- Den riktade en blick på honom, som var både bedjande och förebrående.
- bedjande.
- Men när hon nu varsnade ett litet uppåtvänt, bedjande vitt ansikte med skälvande läppar, föll hon ihop.
- Hon avbröt sig och såg bedjande på Petra för att få hjälp.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
