Så kan Vädjande användas i en mening
- Han ser så vädjande ut att Märklin för ett ögonblick funderar på att säga ja.
- Ett vädjande till hennes erkänsla gjordes aldrig förgäves.
- Han vände sig vädjande till de andrå :
- Johan sade, icke utan en viss vädjande vekhet i rösten :
- FN:s generalsekreterare António Guterres och USA:s utrikesminister Antony Blinken var några som vädjande.
- På första steget dröjde han, vände sig till hälften om, sträckte vädjande ut handen.
- Han ställde ifrån sig butelj och glas på bordskanten, lade handen milt vädjande på jättens arm och började med lågmäld, len röst :
- undrar jag och ser vädjande på Staffan.
- - Här finns fullt upp av torrt hö, sade han och såg vädjande på Agda.
- Han såg vädjande på Allan som valde att inte svara.
- " Ja, så kallade konstkännare är också för besynnerliga, " återtog faster och såg vädjande på de närvarande.
- Per Larsson kastade en vädjande blick bort mot dörren.
- Man kastade vädjande blickar på Marianne.
- Och han såg vädjande på mig, som om han velat få höra något från mig.
- Men han var litet rädd f ör sin hustru och såg vädjande på Betty.
- Selma svarade ingenting, men kastade en vädjande blick på farbrodern.
- sade jag vädjande, då jag tyckte det var onödigt att han talade om våra familjeförhållanden inför en främmande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
