Så kan Bedjande användas i en mening
- Han hörde hennes steg avlägsna sig, och i ett svagt hopp att hon ändå skulle vända om och komma tillbaka ropade han med sin bedjande röst :
- Kurt ser bedjande på henne, går sedan långsamt ut genom fonden.
- utbrast han och störtade fram, med en bedjande åtbörd sträckande händerna emot henne.
- De båda mödrarna betraktade varandra, den ena kyligt avvisande, den andra ängsligt forskande, oroligt bedjande.
- Lars rätade på sig, lyfte huvudet och ämnade svara, då hans mor nöp honom i armen och sag på honom med en bedjande blick.
- Han ser verkligen skamsen ut och hans ögon ser bedjande på mig.
- Jag tittar bedjande på pappa, men han fattar inte.
- Han såg ned i dessa bedjande ögon, klara och skiftande som havsvattnet, när vinden står stilla och solen lyser.
- - O Jacob, mumlade hon bedjande.
- ( Fru Stålberg vill gifva ett häftigt svar, men häjdas af Helge, som bedjande lägger sin hand på henભnes axel. )
- Om det är okej för dig, säger jag och ser bedjande på honom.
- Modern som så nyss bedjande viskat Petras namn rörde sig icke mer.
- Plötsligt gjorde han en liten bedjande åtbörd, sa :
- Han talade med svindlande brådska, nära att falla i både skratt och gråt-ibland mjukt och bedjande, ibland hotande.
- Många bedjande antas vara poliser.
- bedjande.
- Med en liten ynklig och bedjande flämtning såg jag upp.
- Jag har hört han ska berätta så bra, tillade hon bedjande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
