Så kan Bedjande användas i en mening
- sa Ditte och såg bedjande på honom.
- ( Fru Stålberg vill gifva ett häftigt svar, men häjdas af Helge, som bedjande lägger sin hand på henભnes axel. )
- ( bedjande ) ,
- - Och då denna störtskur ej förmådde släcka fru Ingeborgs bedjande leende, tillfogade hon : Min vink var för fin för att fattas.
- Sorgbarn följde henne gråtande och bedjande.
- Kurt ser bedjande på henne, går sedan långsamt ut genom fonden.
- viskade hon, enträget bedjande.
- Frideborg klädde av sig med små snabba och bedjande sidoblickar.
- Den olycklige, förlorade Nickolson kastade på herr Medenberg de mest bedjande blickar.
- bedjande.
- viskade Agda på en gång bedjande och skyggt.
- bedjande.
- Det lät så bedjande och barnsligt.
- Gossen såg skygg, nästan bedjande ut på herren vid sin sida.
- Tvärheten i hans sätt gjorde henne tvehågsen, och hon såg på honom med denna bedjande tårfyllda blick, som hon kunde få för det allra minsta.
- Han såg ned i dessa bedjande ögon, klara och skiftande som havsvattnet, när vinden står stilla och solen lyser.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
