Så kan ömt användas i en mening
- Pappa lutade sej över mej och torkade mej i pannan med slipsen och viskade ömt i mitt öra.
- Nu lyfte hon ömt upp den lilla i sin famn och torkade av hennes tårar på sitt förkläde.
- – Det är fortfarande kungens eka, vi bara vårdar den ömt i hans frånvaro.
- ( ömt och yrvaket ).
- De nickade lika ömt, och en smula förtröstansfullt också, tillbaka.
- ( ömt ).
- Mamma sitter på sängkanten och stryker mig ömt över håret.
- Med ett förälskat småleende betraktade gubben Frasse och smekte stundom ömt hans hand.
- ( afbryter, ömt hviskande ).
- Hennes nåd smekte Elisabeth och talade ömt till henne - hon svarade blott med snyftningar.
- Hvad som är i oss, det var lika starkt och ömt hos andra före oss och skall vara lika starkt och ömt hos andra efter oss.
- Men för mig var det som hade han ömt smekt mig, nej klappat mig, som man klappar en hund med tiggande ögon.
- De ler ömt mot varandra och konstigt nog verkar hjältens leende inte ett dugg opålitligt längre.
- Kaptenskan smekte honom ömt och viskade : " Stackars min lille Hancken, stackars, stackars Hancken ! "
- Han smeker ömt de matta brädorna i det fågelholkliknande redet.
- Han kysste den ömt, med slutna läppar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
