Så kan ömt användas i en mening
- Kära gamla pappa, tänkte Betty med ens ömt.
- - Att vår ömt älskade - och så vidare.
- - Du är trött, sade Petra, nästan ömt.
- utbrast han darrande av glädje och tog den försiktigt och ömt ur Tages hand.
- Hon brukade då ibland sitta och tala ömt och jollrande med sig själv.
- - Gå och lägg dig nu, liten, sade han ömt med helt förändrad röst.
- Hans blickar följde ömt de förstorade linjerna av hennes kropp.
- - Bry dig inte om att vara rädd, sade Agda ömt.
- frågade han ömt.
- Hon, som har en lätt hand och ett ömt hjärta, skulle få arbete nog med att sköta sår och stilla febrar.
- vandlad, röd och varm, och det var något ömt och rörande över henne, som han aldrig förr hade mött.
- Det var ju rätt finurligt och ömt tänkt av den beskedliga människan, fast jag näppeligen tror, att det haft åstundad verkan.
- Människor och träd, de blommade, buro frukt och sjönko slutligen långsamt ned i en mörk svart jord som ömt slöt sig över dem.
- Rör varsamt vid allt levande och andande, tag i det ömt och varligt, ty det är Honom ni taga i.
- Han fann sig ensam... ingen i denna stund kände ömt för honom.
- - Kom in till mig, när ni tagit av er, sade han ömt nickande med sitt svullna huvud.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
