Så kan ämnar användas i en mening
- - Ja, det ämnar jag verkligen.
- För Guds skull ; ni ämnar väl inte gå bröstgänges till väga ?
- - De ämnar genskjuta oss där framme, där vägen kröker.
- Du ämnar arbeta mot mig !
- Eksköld ämnar gå.
- Bugar sig och ämnar gå, men stannar ett ögonblick till höger om fonddörren och ser sig tillbaka.
- Hon ämnar väl anlita konsulns bistånd - men försök icke det !
- Säg, att det inte är sant, att människorna ämnar göra alla dessa hemlösa !
- Hvad ämnar ni säga henne ?
- Jag ämnar mig till Lillhammar, till din far.
- Ni tror kanske, att jag fått några skrupler, att jag ämnar varna amerikanen eller rent av angiva madame hos polisen ?
- Jag ämnar följa henne dit ut nu genast och stanna hos henne den första tiden, åtminstone så länge tills det lilla barnet är fött.
- Jag vet inte, vad A. O. vill, men troligen ämnar han förmå mig att godvilligt avstå från disponentbefattningen.
- ( Hon kastar blommorna ut genom fönstret, tar fågelburen och ämnar gå ut ).
- Ämnar gå, men hejdar sig och räcker fram snusdosan.
- Han ämnar bygga dem ett tempel vid - dal.
- — Hvad ämnar ni göra i det fall att konungen beviljar — er anhållan ?
- - Vi ämnar inte predika, sade mrs Gordon, vi ämnar endast genom vårt exempel visa människorna vilken lycka det ligger i att vara eniga.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
