Så kan Yrsa användas i en mening
- Sitter jag ibland och gråter, när jag ensam rör strängarna, då är det for att jag hor Yrsa-lill vid båcken.
- Yrsa, Yrsa-lill, du kan tala frimodigt till mig.
- - Kom nu, du lilla tjuvkulla, sade de och stötte Yrsa-lill i knävecken med spjutskaftet.
- Det var Yrsa-lill, vallkullan med de små fötterna, som voro röda om hälarna men vita ovanpå och på sidorna bruna som gammalt elfenben.
- - Minns du inte Yrsa-lill, som bodde i skogen ?
- frågade hon, ty det, som förvånade henne, var att Yrsa-lill satt med ögonen slutna.
- - Yrsa-lill ser på ditt mjuka gullhår, herre, sade han med en lång suck.
- Yrsa-lill satt med ryggen och nacken mot järnspjälorna och fötterna rakt utsträckta.
- Den gången då Valdemar och Jutta redo bort från skogsladan vid Bjälbo, stod Yrsa-lill drömaktigt och tyst länge kvar och såg efter dem.
- - Du måste hjälpa mig, Yrsa-lill.
- Då tog jag det åt Yrsa-lill.
- Där satte de Yrsa-lill och låste väl igen om henne, och vaktfogden stoppade på sig nycklarna.
- Då gav hon buren ett hårt slag med käppen, så att Yrsa-lill spratt till och öppnade ögonen.
- Den enda lön, lekaren begärde, var att ibland få sitta några timmar i Yrsa-lills närhet.
- Barnet är chef, säger Yrsa Franzén-Görnerup.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
