Så kan Vådligt användas i en mening
- Det är ju så vådligt obehagligt, när de bli onda på en.
- - Ja, men jag tycker vådligt mycket om dig !
- Och de ska få vådligt många barn.
- Å, så vådligt stiligt !
- - Det var dumt av mig, Blenda lilla, det var dumt, det var vådligt dumt !
- Så vådligt många gamla skor, som ingen alls vill ha.
- Det såg vådligt ut, för hans ena fot sjönk plötsligen djupt ner i drivan, och han var nära att falla.
- Men jag får inte höra på, då han berättar, for tant säger, att de är så vådligt fula, så
- Tror icke herr Edeling, att detta kan vara vådligt nog ? "
- - Ja, men ni är allt vådligt snäll, svarade Blenda.
- Blenda tyckte, att han åtminstone kunde se, hur vådligt fint och behärskat hon lyfte sitt glas och förde det till läpparna.
- - Vådligt stilig flicka.
- Hon kom in till mig en stund efteråt och sa ' : " Tant kan väl förstå, att jag är vådligt glad, att Jacob ska få det så bra ".
- - Han är allt vådligt - sade Blenda dröjande.
- Ja ' fick lof te ' skaffa mej en smörgås nyss, för ja ' va ' så vådligt hungrig så !
- Jag var vådligt kär i en flicka på den tiden.
- Det såg vådligt ut, för hans ena fot sjönk plötsligen djupt ner i drivan, och han var nära att falla.
- Du kan tro att han slår vådligt för henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
