Så kan Vädjande användas i en mening
- Han ställde ifrån sig butelj och glas på bordskanten, lade handen milt vädjande på jättens arm och började med lågmäld, len röst :
- Johan sade, icke utan en viss vädjande vekhet i rösten :
- Och han såg vädjande på mig, som om han velat få höra något från mig.
- Han såg vädjande på Pål.
- På första steget dröjde han, vände sig till hälften om, sträckte vädjande ut handen.
- Man kastade vädjande blickar på Marianne.
- Han ser så vädjande ut att Märklin för ett ögonblick funderar på att säga ja.
- Han vände sig vädjande till de andrå :
- sade jag vädjande, då jag tyckte det var onödigt att han talade om våra familjeförhållanden inför en främmande.
- Per Larsson kastade en vädjande blick bort mot dörren.
- " Ja, så kallade konstkännare är också för besynnerliga, " återtog faster och såg vädjande på de närvarande.
- Vädjande höjde han ett ögonblick denna smala hand, och så föll den slappt utmed sidan.
- FN:s generalsekreterare António Guterres och USA:s utrikesminister Antony Blinken var några som vädjande.
- Han strök i förbifarten vädjande över sin dotters aYlar, som hade han velat be om ett mer än vanligt ömt " God natt, sov gott ! "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
