Så kan Vädjande användas i en mening
- Johan sade, icke utan en viss vädjande vekhet i rösten :
- sade jag vädjande, då jag tyckte det var onödigt att han talade om våra familjeförhållanden inför en främmande.
- Han ställde ifrån sig butelj och glas på bordskanten, lade handen milt vädjande på jättens arm och började med lågmäld, len röst :
- Och han såg vädjande på mig, som om han velat få höra något från mig.
- Han vände sig vädjande till de andrå :
- " Ja, så kallade konstkännare är också för besynnerliga, " återtog faster och såg vädjande på de närvarande.
- Vädjande höjde han ett ögonblick denna smala hand, och så föll den slappt utmed sidan.
- Men han var litet rädd f ör sin hustru och såg vädjande på Betty.
- undrar jag och ser vädjande på Staffan.
- Selma svarade ingenting, men kastade en vädjande blick på farbrodern.
- - Jag går med er en bit, sade hon och såg leende och inställsamt vädjande upp till honom under hatten.
- Han strök i förbifarten vädjande över sin dotters aYlar, som hade han velat be om ett mer än vanligt ömt " God natt, sov gott ! "
- Han såg vädjande på Allan som valde att inte svara.
- I sin hjälplöshet utsträckte han armarna mot mig, vädjande till min vänskap, men jag såg åt ett annat håll.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
