Så kan Vredgas användas i en mening
- Man kan vredgas över en oförrätt, en förolämpning ; men man stannar i sin hämnd.
- - Sorgbarn, sade han, du som förstår vindens språk, vad förkunnar han nu, ty nu ropar han, nu vredgas han, och trädens kronor skälva.
- " Herrn måste vara en Guds ängel, som icke kan vredgas !
- " Himmel-den, som så kan vredgas, den kan också älska ! "
- Det var ingenting att vredgas över.
- Ni skall icke vredgas däröver.
- Ni vredgas icke på torpargumman och gäckas ej med elaka mor Ellin ?
- Hon kunde vredgas på mossen, som bredde ut sig så stor och inte gjorde någon nytta.
- De skola vredgas, de skola söka tvinga henne, inspärra henne-Gud-nyttja tortyr !
- Man kan varken vredgas däröver eller skratta.
- ' Ni ska inte vredgas på varandra ', sade de.
- Aldrig kan du veta hur en man måste vredgas i djupet av sin själ, när han hör talas om kvinnors otro.
- Men om han lever, få vi dock icke träffas, ty hans fader och alla hans fränder, ja alla vita människor vredgas på mig och vilja döda mig.
- Och säg honom, att jag ej längre vredgas på honom.
- Vredgas ej !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.