Så kan Viskning användas i en mening
- Översten sänkte rösten ytterligare, men hans viskning saknade inte eftertryck.
- frågade hon i en viskning.
- Ständigt hörde han en viskning utan ljud i sitt öra.
- Då hörde jag en viskning inifrån rummet :
- Hon tänkte så starkt, att hennes läppar rörde sig med hennes tankar och tanken blev en viskning : jag älskar honom.
- Men när folket har hunnit hämta sig från sin förvåning, går det en hörbar viskning genom kyrkan :
- Och i en ännu lägre viskning : Tänker du på mig ?
- Men i almens grenar susade strax en viskning :
- Mazepas ögon öppnades matt och läpparna rördes, men han förmådde endast framstamma en obegriplig viskning.
- kungjorde hon i en hes viskning.
- viskade hon, och Ingmar svarade likaledes i en viskning :
- - Gå er väg, sade Agda i en viskning.
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
- Hon tyckte inte om herr Markurells viskning, som glödde av en
- I sitt innersta hörde han en stilla viskning stiga allt starkare ; orden susade som vindens orgelsång i stora skogar :
- Rösten hade sjunkit till en nästan ohörbar viskning, så rädd var hon att uttala dessa ord.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
