Så kan Viskning användas i en mening
- Men kronhjortarna upphörde att strida just i rätta ögonblicket, och genast gick en viskning från kulle till kulle : Nu kommer tranorna.
- Hon hörde en viskning, som i bedövningens rus ljöd som klockors dånande i hennes öron :
- Hon tänkte så starkt, att hennes läppar rörde sig med hennes tankar och tanken blev en viskning : jag älskar honom.
- - Jag går, sade hon lågt i en rädd viskning.
- frågade hon i en viskning.
- Men i almens grenar susade strax en viskning :
- Ständigt hörde han en viskning utan ljud i sitt öra.
- - Gå er väg, sade Agda i en viskning.
- - Och om du råkat i förtret, så skall jag gifta mig med dig ändå, fortfor han i en häftig viskning.
- Och under det han sänkte rösten till en viskning fortfor han :
- Och till Arvid sade han med en viskning :
- Långt bortifrån hördes svaga harptoner, och överjordisk sång nådde fram som en susande viskning.
- Det går en liten rysning mellan alla unga, späda bröst, som lutas över borden, en viskning mellan alla rufsiga flickhuvuden : Hon hostar blod !
- Tomas sträckte ut handen, som patron tog emot, och sade, det blev bara en viskning :
- - Tillade i en hetsig viskning : Slå volt !
- Översten sänkte rösten ytterligare, men hans viskning saknade inte eftertryck.
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
