Så kan Viskning användas i en mening
- - Det är bättre så, kom det i en viskning från Bell.
- Andersson utstötte en viskning :
- Tage öppnade försiktigt den ena fönsterhalvan och bad Johan med en väsande viskning som borde hörts över hela gården att hoppa in.
- In i det tysta rummet tycktes aldrig en viskning na om Gustens skandaler.
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
- Allt detta sades i viskningar : biskopen märkte ingenting, men gubben Rygelius vaknade, ty som bekant väcker en viskning snarare än tal.
- viskade hon, och Ingmar svarade likaledes i en viskning :
- - Jag går, sade hon lågt i en rädd viskning.
- Och till Arvid sade han med en viskning :
- Rösten hade sjunkit till en nästan ohörbar viskning, så rädd var hon att uttala dessa ord.
- Då hörde jag en viskning inifrån rummet :
- Hans viskning hade en otvivelaktigt hotfull klang.
- " Är du säker på det ", svarade hon i samma viskning " Har jag icke förstått att komma till dig nu ? "
- Ständigt hörde han en viskning utan ljud i sitt öra.
- Det går en liten rysning mellan alla unga, späda bröst, som lutas över borden, en viskning mellan alla rufsiga flickhuvuden : Hon hostar blod !
- Och under det han sänkte rösten till en viskning fortfor han :
- - Och om du råkat i förtret, så skall jag gifta mig med dig ändå, fortfor han i en häftig viskning.
- Hans röst var nu bara en viskning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
