Så kan Viskning användas i en mening
- gnisslade Magnus mellan tänderna, men rösten vid dörren fortsatte att skrika fram sin viskning.
- - Jag går, sade hon lågt i en rädd viskning.
- Och i en ännu lägre viskning : Tänker du på mig ?
- Översten sänkte rösten ytterligare, men hans viskning saknade inte eftertryck.
- - Det är bättre så, kom det i en viskning från Bell.
- Allt detta sades i viskningar : biskopen märkte ingenting, men gubben Rygelius vaknade, ty som bekant väcker en viskning snarare än tal.
- Långt bortifrån hördes svaga harptoner, och överjordisk sång nådde fram som en susande viskning.
- kungjorde hon i en hes viskning.
- Men inom hopen, som nyfikenheten lockat att följa, spred sig som en viskning ordet pesten, och åskådarne skingrades som agnar för vinden.
- - Och om du råkat i förtret, så skall jag gifta mig med dig ändå, fortfor han i en häftig viskning.
- Jag ville hinna honom, men kunde ej påskynda mina steg ; tala till honom, men knappt framtvinga en viskning.
- Hon hörde en viskning, som i bedövningens rus ljöd som klockors dånande i hennes öron :
- Hans viskning hade en otvivelaktigt hotfull klang.
- frågade hon i en viskning.
- Då hörde jag en viskning inifrån rummet :
- viskade hon, och Ingmar svarade likaledes i en viskning :
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
