Så kan Viskning användas i en mening
- - Tillade i en hetsig viskning : Slå volt !
- - Jag går, sade hon lågt i en rädd viskning.
- Men inom hopen, som nyfikenheten lockat att följa, spred sig som en viskning ordet pesten, och åskådarne skingrades som agnar för vinden.
- Översten sänkte rösten ytterligare, men hans viskning saknade inte eftertryck.
- - Det är bättre så, kom det i en viskning från Bell.
- I sitt innersta hörde han en stilla viskning stiga allt starkare ; orden susade som vindens orgelsång i stora skogar :
- Och han sänkte rösten till en skrovlig, skälvande viskning.
- Rösten hade sjunkit till en nästan ohörbar viskning, så rädd var hon att uttala dessa ord.
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
- Tomas sträckte ut handen, som patron tog emot, och sade, det blev bara en viskning :
- Men när folket har hunnit hämta sig från sin förvåning, går det en hörbar viskning genom kyrkan :
- Långt bortifrån hördes svaga harptoner, och överjordisk sång nådde fram som en susande viskning.
- Han gick några varv, kom uppåt bekvämligheten i det mörkaste hörnet, då lät en försiktig viskning :
- frågade hon i en viskning.
- Andersson utstötte en viskning :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
