Så kan Viska om användas i en mening
- Han nöjde sig med att viska :
- D. gick in till gästrummet och hon hörde honom viska A., A..
- Han ville viska till henne att detta icke var livet, att det riktiga livet var mycket ljusare, utan skuggor.
- De ha så mycket att viska om, att de glömt bort tiden.
- Kanske de gärna velat viska något i hennes öra, men de närmade sig bara och flydde undan igen.
- Så fort jag kommer in, börja ni att viska.
- Det var som om hon gömt på hemligheter, dem hon gärna velat viska till Angela.
- Så hörde jag Bo viska.
- Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem ljuva och friska : " stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem ".
- Han ville viska till henne, att nu, när han visste hurdan hon var, nu vågade han.
- N., " viska alla ; " han har den bästa smak !
- Kom då och sätt dig vid min säng, så att jag får viska något till dig, som jag vill be dig om.
- Julie var förtjust och upphörde ej att viska till mig : Det är en ängel, en ängel !
- Nu lutade han sig över Herberts axel, som om han tänkte viska något till honom, men hejdade sig och tittade mot dörren.
- Jag förbjuder dig att viska ; tala högt !
- Jag känner dina armar kring min hals, jag hör din stämma viska vackra och lustiga ord i mitt öra.
- Hon vet väl inte, att förtalet börjar viska om att Gösta kommer så ofta över till östra stranden för att få råka henne.
- Nu hörde han greven viska något.
- Det är faktiskt inte bra att viska !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
