Så kan Varsamt användas i en mening
- - Förstås, att vi gå varsamt till väga.
- Jag känner hans mule mot nacken, han nafsar varsamt.
- Ett ljud, liknande ett dovt, men i början varsamt buller, störde de bägge i sin ömsesidiga omfamning lycklige, i himmelskt hopp försjunkne.
- Felix lyfte varsamt ned Elin på golvet och följde henne ut i hallen.
- Nu stoppade hon honom varsamt ner i sin stora korg.
- Han rörde sig mellan möblerna kokett och varsamt som en flicka.
- Det talrika sällskapet nalkades varsamt, vördnadsfullt.
- Sedan lyfte han henne tillbaka ned på golvet så varsamt som om han fruktat att göra henne illa.
- Jag tycker nu efteråt att så där som en trogen hultd strök jag själv omkring Hugos hem, varsamt tiggande !
- Man får fara fram varsamt med de gamla sägnerna, de äro som åldriga rosor, de tappa lätt hladen, när man kommer dem för nära inpå livet.
- Bärarna gick försiktigt och varsamt, men skakningen vid varje steg vållade honom sådana plågor, att han låg och kved.
- Hon hängde också upp kappan varsamt, som om hon särskilt vårdat sig just om min kappa bland alla ytterplagg, som redan hängde där.
- Hennes hand strök varsamt Angela, sedan häftigare.
- Fru Björk samlade varsamt tillhopa kökshandduken och lade den på bordet.
- Varsamt uttag av rörlighet och muskellängd.
- Hon lossade varsamt hans händer.
- varsamt och tålde att han skrek och skällde om olika saker.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
