Så kan Vanta ivrigt användas i en mening
- Cecil vände sig om och vinkade ivrigt.
- Ivrigt tog han min arm, och vi började gå hemåt.
- frågade hon ivrigt.
- Jag hade med ett sällskap turister avtalat om en färd utåt bergen på en åtta, tio dagar, och hon hade ivrigt tillstyrkt det.
- Hustrun tände ivrigt upp ett ljus och höll det framför barnets ögon.
- Fru Sundler kom mycket ivrigt emot henne.
- viskade han ivrigt.
- - Se här, Hans, sade hon ivrigt och räckte honom de fyllda tallrikarna, som om hon hoppats att maten skulle bota honom.
- Hon frågade ivrigt efter Frideborgs gosse.
- En fin gammal herre pratade ivrigt på bruten engelska med henne.
- Jag vill visst, säger jag ivrigt.
- Kossan slickade den varsamt och belåtet, och den tumlade fram och började ivrigt och ack, så tafatt suga mjölk ur moderns spenar.
- Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.
- Nej, nej, säger jag ivrigt.
- - Jag måste få visa er något, bjuda på något, sade han ivrigt.
- Prostinnan stickade så ivrigt, att stickorna skramlade.
- Felix knäppte av mobilen, drog Ditte på fötter och berättade ivrigt nyheten.
- Brådskande ivrigt öppnades dörren, en äldre gentleman stod därinne, putsad och fin, gråsprängd i hår och hy.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
