Så kan Vackert användas i en mening
- Jag minns hur det var, när jag först upptäckte, att det där inte var vackert alls.
- - Ett vackert par.
- Medan kaffedrickningen pågick, satt hon och lyssnade till hur fint och vackert han språkade med länsmansfolket.
- Det är vackert !
- Vi ska tacka Gud, att vi har fått så vackert väder, att vi kan komma i land utan fara.
- Dessutom tycker många att Sverige är vackert och att människorna är snälla.
- - Jag frågade Gradin, om det var vackert i kyrkan, och då sa herrn, att jag skulle be pappa om en ~lant att gå dit.
- Det är bestämt därför, att jag fick det på ett så vackert sätt, som jag tycker så mycket om att äta det, sade han.
- Då stod han där vackert, då hade ju Gud lurat honom med gamla bibelord.
- Hvad här är vackert... och så tyst, så tyst, som i en kyrka.
- Alldeles icke fult, men också icke djupt vackert.
- Adjö vackert ! "
- Eller den vackert ljusgrå skimmeln med långa ben och smäcker hals ?
- bevars, det fins de som tycker att stora öron är vackert !
- har ju ordnat så vackert med stearinljusen.
- du talar ständigt mycket vackert i sällskap med fru hovmarskalkinnan ; du hör dagligen det som är bättre än vad jag förmår att utsäga.
- Inte så vackert, kanske, men funktionellt !
- Fastän det var vackert nere på strandremsan, tyckte pojken ändå bättre om sig uppe på bergshöjden.
- Det låter vackert.
- Inte var det ohöfligt att klappa honom så här vackert på hufvet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
