Så kan Vänligt användas i en mening
- alltid uppträtt vänligt mot patienterna och inte varit föremål för rykten om oskicklighet eller nonchalans.
- - Det är särdeles vänligt av dig, Julia, att du inte alldeles glömt bort mig, mumlade han.
- - Om jag varit en bolagsman, ett sällskap, en kamrat, började hon åter, då skulle du saknat mig och sagt mig ett vänligt ord till farväl.
- Mr Adam, den äldste, satte sig sävligt upp, grinade vänligt och sa : Vad du är fin, Jac ?
- - Seså, sade han vänligt och strök hennes händer, som vilade på bordet, nu måste ni tala om allt för mig.
- ( lugnt, men vänligt ).
- Han reste sig upp och stod där vänligt mysande och såg sig omkring.
- Denna var hustru till en missionär, som alltid hade varit vänligt sinnad mot kolonisterna och hade bringat dem mångfaldig hjälp.
- Nu skulle jag ljuda honom ett vänligt farväl och säga : " adjö, kära du !
- - Jaså, svarade Mortimer vänligt intresserad.
- Hon talade sällan, men tryckte vänligt och tacksamt deras händer, som nalkades den säng, uti vilken hon nästan orörlig låg.
- Ingen hörde henne någonsin tala ett vänligt ord varken med husbondfolket eller trälarna.
- Mycket vänligt mottagande.
- När Thomas och Stellan följt Paula till hennes port, tog Stellan helt vänligt Thomas under armen.
- Jag är ledig nu och kan bjuda på det i mitt rum, föreslog syster Hildur vänligt.
- ( vänligt, afsides ).
- Lyckan, som kluckade muntert och vänligt i fickan, förkortade alla vägar, jämnade alla backar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
