Så kan Vädjande användas i en mening
- Man kastade vädjande blickar på Marianne.
- Och han såg vädjande på mig, som om han velat få höra något från mig.
- sade jag vädjande, då jag tyckte det var onödigt att han talade om våra familjeförhållanden inför en främmande.
- - Här finns fullt upp av torrt hö, sade han och såg vädjande på Agda.
- Han såg vädjande på Pål.
- Selma svarade ingenting, men kastade en vädjande blick på farbrodern.
- FN:s generalsekreterare António Guterres och USA:s utrikesminister Antony Blinken var några som vädjande.
- Han ser så vädjande ut att Märklin för ett ögonblick funderar på att säga ja.
- Han vände sig vädjande till de andrå :
- Han strök i förbifarten vädjande över sin dotters aYlar, som hade han velat be om ett mer än vanligt ömt " God natt, sov gott ! "
- I sin hjälplöshet utsträckte han armarna mot mig, vädjande till min vänskap, men jag såg åt ett annat håll.
- Per Larsson kastade en vädjande blick bort mot dörren.
- Vädjande höjde han ett ögonblick denna smala hand, och så föll den slappt utmed sidan.
- - Jag går med er en bit, sade hon och såg leende och inställsamt vädjande upp till honom under hatten.
- Ett vädjande till hennes erkänsla gjordes aldrig förgäves.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
