Så kan Uppjagad iver användas i en mening
- Första tiden efter sitt giftermål hade Selma kastat sig i ortens sällskapsliv med våldsam iver.
- I sin iver kablade far följande svar till Grundberg :
- Plötsligt slappnade hon som om hon i sin blinda iver stött huvudet mot dörren och domnat bort.
- Endast professorn log godhetsfullt, och kornetten sade med mycken iver :
- Solkanten visade sig, och i brådhast stod hela den bländande skivan över synranden för att med saktad iver lyfta sig högre.
- - Det tror jag nog, svarade Marianne, men utan den ringaste iver, känner pappa till honom ?
- Med ängslig iver spanade jag efter det, som jag kunde minnas som mitt eget, men fann det inte.
- Hon ryckte till sig penna och papper och skrev med förfärlig iver.
- - När Loke räknar sina listiga planer på fingrarna, gör han det med en sådan iver, att fingrarna ömsa hud alltefter hans tankar.
- Men han ville inte förneka, ville inte svika, och med förtvivlad iver smekte han hennes hårda panna.
- Hon visade såväl då som senare tecken på att vara uppjagad och orolig.
- I sin ädla iver hade han glömt denna omständighet.
- I sin iver hade de inte märkt, att de hade kommit rakt ovanför en båt, där en ensam fiskare satt.
- Staffan skrattar åt min iver.
- Med en viss hetsig iver ställde han sig på knä framför lådan under bordet och började leta.
- Erland ingick på leken, och de plockade i tävlande iver blommor vid bäckens rand.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
