Så kan Underligt användas i en mening
- Det har altfå icke förekommit mig underligt, at ben-hinnan har samma beskaffenhet, och är äfven så känslolös, som en ledgångs skida.
- Men för övrigt, så kanske det inte alls var något underligt, bara litet mindre vanligt.
- Och är det underligt om de tolkar vår, enligt sin erfarenhetsbakgrund, inaktiva och ineffektiva behandlingsansats som att vi också givit upp ?
- Ganska underligt, medgav Felix.
- Så underligt- han kunde stå där, Johan Adolf, leende och stirra mot granskogen bakom fägatan, där trastarna spelade.
- Vad det är underligt, mamma !
- Vad det är underligt att vara ung, så dum man är !
- Vi kulturmänniskor äro så underligt komplicerade.
- Och underligt är det — nu när slumpen har fört mig i din närhet, — nu börjar jag tvifla på det, att det är möjligt göra om den leken.
- Det är underligt att ni inte kommer med patriotismen också !
- — Så underligt !
- Det är ett underligt öde och det har pinat oss barn.
- Så underligt det ordet låter, liksom ordet far, när man icke uttalat det...
- Men det var det märkvärdiga, att när vinden så där upprepade hans tankar, syntes de honom så underligt dumma och hårda och falska.
- Jag kände mig underligt överlägsen de andra inne i rummet.
- Skole vi finna underligt, om en större eller mindre ryckning yppar sig under så mycken jäsning i personens hela varelse ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
