Så kan Tillstå användas i en mening
- Ja — och det blyges jag inte att tillstå — ty du förtjenar det.
- Under alla dessa bedrövliga förutsättningar hade Emilia blivit klädd, och man måste tillstå att hennes kostym ej klädde henne.
- Hon måste likväl tillstå, då Antons kammare åter stod henne öppen, att detta intryck till sina följder varit högst välgörande.
- Om mamma fick man tillstå, att hon ogärna satt länge.
- Det skulle hon dock aldrig velat tillstå.
- han skulle for ingen del i världen tillstå sig hava brutit, han, gudbevars ; och var viss, att ordningens vidmakthållare skola tycka som han.
- Av alla sina barn älskade hennes nåd mest sin äldste son, ehuru hon ej ville tillstå, att hennes hjärta gjorde mellan dem någon skillnad.
- Men du förstår — du som forskat i menskosjälen — hvad det kostat på mig, att tillstå detta för mig själf !
- Men så glad jag är att få tillstå det !
- Hon gjorde det nästan alltid, fast hon icke ville tillstå det ens för sig själv.
- Och det måtte mina belackare tillstå, att Frönsapojkens kunskap om Herrens bud och löften var perfekt.
- - Jag har något att tillstå för dig, broder, började Magnus och slog ned ögonen.
- Emellertid måste jag tillstå, att myndigheterna visade oss en förundransvärd mildhet, sedan vi väl krossats.
- Man måste tillstå, att Emilia ej är en ämabel fästmö.
- Ja, svarade jag, dina systrars rum äro vackra och trevliga, men man måste tillstå att de ej kunna jämföras med detta.
- Jonas Winquist resonerar en stund kring att patienten nämnt sin smärta men måste tillstå att oron var något han glömde fråga om.
- Han ville inte tillstå, att han hade förlorat den, förrän han var fullt viss om att den inte kunde återfinnas.
- Likväl måste man tillstå att om ett ohövligt sätt är liktydigt med ett otvunget, så lade den vackra damen inga band på gästerna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
