Så kan Svära på användas i en mening
- Ja, inte kan jag svära på ’ et, men nog brukar han slänga ihop yga vä ’ dän hänne tiden.
- Jag kan icke svära på att det är lögnfiskar.
- Jag skall svära vid Gud
- Så kan Lack skälla och svära och gorma och domdera, så mycket han vill.
- Hon frågade dem nu om de ville lova och svära att inte begagna skatten, förrän nöden ibland dem var så stor, att den inte kunde bli större.
- Hur kunde han svära på det ?
- Hon lät honom svära, att han skulle bli en Guds ords förkunnare, en av dem, som skulle bereda Herrens väg, så att hans ankomst måtte påskyndas
- Och det dröjer ej heller länge, förrän en ung man, som hela tiden stått och skrattat för sig själv, plötsligt börjar svära och skrika.
- – Nu ska jag inte svära, men det är jättesvårt.
- Papegojorna har lärt sig att svära.
- I handen höll han en liten brinnande talgdank och den måtte ha bränt honom, ty han började spotta, svära och hoppa jämfota.
- Det var du som narrade mig att svära.
- - Du ska svära, säger hon, att aldrig komma tillbaka till Ekeby.
- Inte visste hon vad som kunde räknas som en god predikan, men - det kunde hon svära på - något så ljuvligt hade hon aldrig hört.
- Ehuru jag ännu icke hört ditt namn, kan jag svära på, att du är son av min gamle hederlige Arnman.
- – Fy, nu ska jag inte svära.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
