Så kan Svära användas i en mening
- Hon frågade dem nu om de ville lova och svära att inte begagna skatten, förrän nöden ibland dem var så stor, att den inte kunde bli större.
- Jag har, nu höll jag på att svära igen, haft så mycket ont av råttor, att ska dessa kräk finnas där också, då får jag ingen ro.
- Så illa att nödgas svära sådant !
- Han hade också en papegoja, som kunde svära på franska, och en svart katt.
- Hon visste då med sig själv, hon kunde svära inför gud och människor, att hon aldrig, aldrig hyst den minsta böjelse för den där björnen.
- Det kan även uppstå en maktkamp där både vårdgivaren och patienten försöker svära sig fria från ansvaret.
- Barnen som rekryterats får svära en ed till fosterlandet – och tränas bland annat i att skjuta med automatvapen.
- Jag vill kunna stå ren och svära på att jag är oskyldig !
- Jag kan icke svära på att det är lögnfiskar.
- När han i sin tid tolkade ordet var det som om den gode Guden börjat svära.
- Hon lät honom svära, att han skulle bli en Guds ords förkunnare, en av dem, som skulle bereda Herrens väg, så att hans ankomst måtte påskyndas
- Jag vill kunna stå ren och svära på att jag är oskyldig.
- Jag skulle våga svära bort min själ på att du aldrig förr har varit inom en örtagårdsmur.
- Inte visste hon vad som kunde räknas som en god predikan, men - det kunde hon svära på - något så ljuvligt hade hon aldrig hört.
- De tycker att det är fult att svära.
- Har du rätt att komma hem och gråta och svära, i stället för att vara tacksam och göra mamma glad ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
