Så kan Surra dovt användas i en mening
- Redan öste regnet ned ute i trädgården, ett åskregn stritt och dovt, som plaskade mot rutorna och lät forsande rännilar rinna utmed glaset.
- Ett dovt mummel uppstod i salen.
- Ingen säger ett ord, men där råder ändå ett dovt larm av deras ivriga sysselsättning.
- Ett allmänt och dovt ha !
- Det gav ett hemskt, dovt ljud, som plågade mig förskräckligt.
- I samband med smset går Tülün Tas ut på altanen och hör då ett dovt motorljud.
- - Jag hör, svarade mannen dovt.
- Pojken hoppade upp på fotsteget, ögonvitorna rullade hemskt som på en tragisk skådespelare av gammal, god årgång och han utbrast dovt :
- Bäst det var, urskilde jag mitt i klockklangen ett dovt ljud, just som ett avlägset åskmuller.
- Kaptenskan utstötte ett dovt vrål, som likväl endast var en gäspning.
- En storstads buller tränger dovt in, och nedanför i den lilla gränden leka barnen.
- Men kaffet var gott och rykande varmt, brasan susade dovt, och allting var nymorgnat och friskt.
- Han slutade med ett dovt ackord och vände sig om.
- Under tiden var mitt hemliv dovt och tomt.
- Det började surra runt våra huvuden.
- Med ett dovt och halvhögt : " ha !
- Ett stycke därifrån stod automobilen stilla med ett dovt morrande, ännu skälvande av jakten.
- Hennes skönhet eller kanske det dovt hemlighetsfulla i hennes personlighet utövade ett märkligt inflytande på druckna individer.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
