Så kan Stönande användas i en mening
- Han skrattade och grep Siv i armen, stönande och vacklande reste han sig.
- August brast ut i en stönande suck.
- Med ens var han klarvaken och hörde ett nytt tjut, åtföljt av ett stönande gurgel, som när kokande vatten strömmar ur ett järnrör.
- Han uppgav ett tungt stönande.
- Det kom en lång, en stönande suck.
- Översten tog ett par stönande andetag.
- Först stönande soptunnor, nu valutan buttcoin.
- Någon slog honom ännu en gång, nu mittför bröstet, så att han ramlade omkull i förstugan med ett snörvlande och idiotiskt stönande.
- Hon kastade sig ned på stolen, med ansiktet tryckt mot sina armar, som vilade i fönsterkarmen, och det hördes en lång, stönande snyftning.
- Och med nästan onaturlig ansträngning fick han fram som ett hårt stönande :
- Och förlåt mig min jämmer och mitt stönande.
- När han hade sagt detta, sjönk han åter samman och satt stönande på marken.
- I mörk natt ingen stönande gråt under den svarta fällen när de små sög --
- Hon steg tidigt upp om morgnarna, smög sig genom rummet, där Frideborg ännu stönande och suckande sov i sin säng, och gick tyst nedför trappan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
