Så kan Stönande användas i en mening
- Han gick mycket långsamt bort till soffan och sjönk ned med ett stönande.
- Och med nästan onaturlig ansträngning fick han fram som ett hårt stönande :
- Han uppgav ett tungt stönande.
- Pelle kröp ihop med ett stönande och gömde ansiktet mellan knäna - han tänkte på revolvern med två skott i.
- Hon kastade sig ned på stolen, med ansiktet tryckt mot sina armar, som vilade i fönsterkarmen, och det hördes en lång, stönande snyftning.
- Men långt bortifrån, långt nedifrån hördes ett regelbundet och tungt stönande, suckarna från en jätte, som vrider sig i sömnen.
- I mörk natt ingen stönande gråt under den svarta fällen när de små sög --
- Och då han slutligen med ett yrvaket stönande reste sig ur sin slummer, var det för sent att gå till skolan.
- Isen i Nybroviken var nyss uppbruten, en bogserbåt banade sig stönande väg mellan isflaken.
- Någon slog honom ännu en gång, nu mittför bröstet, så att han ramlade omkull i förstugan med ett snörvlande och idiotiskt stönande.
- De andra vaknade och vände otåligt stönande på sig.
- Med ett stönande sjönk han ned i soffan och stödde armbågarna mot bordet.
- Hon steg tidigt upp om morgnarna, smög sig genom rummet, där Frideborg ännu stönande och suckande sov i sin säng, och gick tyst nedför trappan.
- Det kom en lång, en stönande suck.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
