Så kan Stirrande användas i en mening
- Mannen satt framåtlutad på sin stol, med händerna sammanknäppta mellan sina knän och blicken stirrande i elden.
- Hans blick var orörligt fästad på en enda punkt, och hennes, i det den följde samma riktning, förblev stilla, och stirrande som hans.
- Frideborg kände sig först besvärad av den gamlas stirrande.
- - fåfängt stirrande mot skyn.
- Marianne stod stilla borta vid fönstret, stirrande rakt framför sig.
- Hon såg på honom stirrande av förvåning.
- Hans ögon fästes med en stirrande blick på mig, men han hälsade knappast.
- Det var en blek man med stora, stirrande ögon i ett smalt ansikte med kort, mörkt skägg.
- Lådorna från risbålet belysa henne där hon sitter, stirrande ut i vågorna.
- Hans oro samlade sig slutligen i en enda brännpunkt ; han satt tyst, stel och stirrande i sin hörnsoffa med undran på att intet bud kom.
- Gabriele blickade ned emot golvet, med tveksamma, ovissa, stirrande ögonkast.
- Och Jan gick darrande fram och såg sig själv ligga i svart svepning, med ögonen glanslöst stirrande uppat mot det kupiga taket.
- Båda hade stora, rödbrusiga, skäggiga ansikten och stirrande glaskulsögon, som brillorna förstorade.
- – Det verkar inte varit mycket mer än att brottsoffret kollat lite för länge på en person som har uppfattat det som någon form av stirrande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
