Så kan Stirra på användas i en mening
- Petra blir tyst, men hon fortsätter att stirra på Love som om det var något konstigt med honom.
- Han satte sig att stirra ned i dess botten, och såg något vitt röra sig djupt ner.
- Det var så skönt att stirra.
- Han såg den blindes ögon stirra mot sig - och hörde han inte Johan Adolf ropa ?
- Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna.
- De tänkte inte på annat än att stirra efter några långa, gråa linjer, som skymtade fram här och där på de vinternakna fälten.
- Hon är på ett hälsans humör, och jag förmodar, hon kommer att svälta hela resan och stirra på tänderna.
- Dessutom gjorde hon honom förvirrad genom att oavbrutet stirra på hans mun.
- För några veckor sedan såg jag honom sitta i herrarnas korridor i en länstol och timme efter timme stirra ut i parken med dystra ögon.
- Så underligt- han kunde stå där, Johan Adolf, leende och stirra mot granskogen bakom fägatan, där trastarna spelade.
- När vi kommit ut på verandan, stödde han sig mot verandaräcket och fortsatte, mumlande och modstulet, att stirra in i salen genom fönstret.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
