Så kan Stegen användas i en mening
- Blekingen är där, Sotare-Olle kommer och andra kommer, stegen trampar över gruset, stövlar dånar och gnisslar med klackjärn över stenarna.
- ( hämtar stegen ) Mi klättrar ner.
- Jag tänker ate innan man rest den på rätter plats och säkrat den och klivit upp för alla stegen, så har man liksom förtagit sig.
- Och du får inte resa upp stegen förrän jag har slängt ut nånting att linda om.
- Hon talade aldrig till denna skugga, men hon erfor en känsla av trygghet, då de tunga stegen kommo efter henne.
- Biträdet, en ung herre, som blev imponerad av Frideborgs sätt och utseende, sprang upp och ned för stegen som en flitig ekorre.
- Men ack, de där stegen kände hon alltför väl igen.
- Det lät närmast som en springdans, men det var icke något stampande av skor eller smällande av bara fötter, utan stegen voro mjuka och ludna.
- Van vid bondegöra tog han sig någorlunda lätt uppför stegen till skullen, trots sina år.
- Pojken och flickan försvunno i vindeltrappans mörker ; stegen knarrade jämmerligt under Daniels stövlar.
- Själva stegen ljödo så underligt mot golvets blankslipade stenflisor.
- Stegen låg i gräset framför hans fötter.
- Nej, säger mamma och klättrar ner från stegen.
- Han smög in i garaget, letade fram stegen, men ångrade sig sedan.
- undrar Martin och kliver ner från stegen.
- Vid foten av stegen hopar sig det jordnära, det påtagliga, det enskilda fallet.
- Men hon hörde, att stegen stannade framför bänken, där hon själv satt.
- Därefter klättrade han nedför stegen, och han kände sig som strax före en bjudning eller en utflykt, av vilken man väntar sig mycket.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
